Tresamhet

De som vet om graviditeten säger att det syns, hört det från flera håll nu. Själv märker jag förstås att det händer saker med kroppen och har gjort det en tid, kläderna sitter inte som de gjorde förut :) Däremot skulle jag absolut kunna dölja det och bara se "lite tjock ut" men jag har inge behov av att se tjock ut....hellre misstänkt gravid ;)
Har en del byxor som är lågt skurna samt en del med resor vilket är bra, dessutom har jag fått låna ”belly-belt” av en snäll klasskompis. Känns inge kul att handla nya kläder redan nu och för tidigt att hoppa in i mammabyxorna jag lånat av svägerskan så perfekt när det finns andra lösningar. Måste till syster också för att se vad hon hade att låna ut till mig, samt tillbaka till svägerskan och se vad mer hon hade hemma som jag inte fick med förra gången. Jag är så lyckligt lottad :)

I fredags hände något konstigt. Så klart händer inte ”konstiga saker” vid bra tillfällen någongång...Jag och min grupp skulle redovisa inför halva klassen. Jag gillar inte att redovisa men kände mig otroligt lugn hela dagen och även när jag ställde mig framför klassen. Jag hade en sådan liten snutt att säga så det var ingen stor grej. När jag står där och de andra som är före mig pratar börjar det snurra och göra ont i huvudet och jag känner ett illamående krypa på. När det närmar sig min tur vill jag helst kasta mig över en papperskorg och kasta upp hela lunchen. Jag tar mig igenom mitt lilla stycke iaf och då är det dags för frågestund, dvs övriga klassen får ställa frågor på det vi sagt. Då börjar det svartna för mina ögon och mitt synfält krymper allt mer. Läraren hade ställt upp stolar bakom oss och tillslut blir jag tvungen att sätta mig ned. Efter en ganska lång stund gick det över.
Detta har hänt en gång tidigare för några veckor sedan. Då var jag ute och gick med vovven och från ingenstans kom det över mig precis som nu.
Kroppen är konstig!

Annars mår jag prima! Haft en skön helg utan stora barvader vilket behövdes. Längtar ihjäl mig till ultraljuds tiden, det gör både jag och Andreas. Jag älskar att ligga i sängen och prata med honom om framtiden och våra planer för att bebisanpassa lägenheten. Han är så fin mitt hjärta och kommer bli en fantastisk pappa! Hoppas han får inspiration att plita ned lite av sina tankar här i bloggen med. Jag vet att han har massa tankar och redan när bloggen startades gjordes en kategori för honom så man lätt kan klicka fram mina inlägg och hans. Det är kul för ens egen skull om inte annat och se hur man tänkte och kände, även om man bara delar med sig med några rader ibland.