Tresamhet

Även Lok reagerade på min mage i lördags så nu syns det faktiskt. Det har jag iof tyckt ett tag...fram tills jag kommer till skolan och träffar Petra som är sprickfärdig ;) Då känner jag mig enbart lönnfet igen. Bara en månad kvar för henne nu, mindre till och med.

Iaf. Man pratar om magen, hur mycket magen växer och hur mycket det syns, men seriöst; tuttarna. Varför pratar ingen om tuttarna!? Jag känner inte igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Tur man kan dölja lite med val av kläder men även det börjar bli svårt. =S

Ni som har barn som orats av att jag inte vilar tillräckligt och ni som inte har barn som orats av att jag inte vilar tillräckligt, ni kan vara lugna. Det är ingen risk att jag inte vilar ordentligt, kroppen säger ifrån. Den somnar och där ligger jag maktlös över min sömn och låter drömmarna fånga mig.

Om det är något jag inte förstått innan så är det just det här med trötthet. Givetvis har jag respekterat de gravida som säger att de är trötta men jag har inte på långa vägar förstått vad de menar. Man kan inte ”bita ihop” och sova imorgon eller köra på ändå som man oftast kan göra vanligtvis. Att skjuta på vilan går inte, jag somnar. Så om jag inte kommer in till stan för den där fikan när jag faktiskt har flera timmar ledigt eller håller mig vaken på kvällen för att se klart OS så är det för att det helt enkelt är omöjligt. Än så länge har jag inte somnat i klassrummet men det har inte varit långt ifrån när det går mot eftermiddag och jag varit uppe sen halv sex, ändå ser jag alltid till att lägga mig riktigt tidigt kvällen innan. På tåget hem slocknar jag oftast en stund, valet att låta bilen stå var helt klart klokt! Är iaf inte lika mycket zombie när jag kommer hem längre.

Däremot är jag inte lika med på filosofin ”passa på och sov nu för när bebis kommer så får du inte sova längre”. Det är lite som det där ”passa på och gör massa saker nu” som vissa kör med. Det skulle vara jättebra om man kunde ha en sömnbank att spara sömntimmarna i och sedan plocka fram dem vid behov men eftersom det inte finns en sådan bank....varför ska jag sova 6 månader innan? Om inte kroppen kräver det förstås, som i mitt fall nu.

Det är så otroligt bra att vara lillasyster för man har förmånen att få öveta både råd och saker. Vi har redan fixat skötbord, spjälsäng, barnvagn, skötväska och bebiskläder i flera storleker. Skulle tippa på att vi inte behöver handla något alls av de allra minsta storlekarna, vem vet om vi ens hinner använda de vi har...Klockrent! Allt detta tog vi reda på under söndagen på en tur till min syster. Fick lite mammakläder från syster med och förra veckan kom Andreas med mer kläder från Nettan. Det inte bara bekvämt och smidigt, det är guld för vår ekonomi också.

Hela helgen har varit helt fantastiskt, jag och Andreas har tagit hand om varandra samtidigt som vi hunnit vara sociala och fixat i hemmet. Sakta men säkert får vi ordning här hemma, en tur till IKEA så kommer det se bättre ut...eller krävs det kanske fler? Man glömmer ju alltid något där!
Jag har ro i själen och kärlek i hjärtat!


Dessutom har Kalla just tagit OS-guld, galet =D

Jag skulle nog kunna ta över Patriks roll som gnällbloggen ;P Känns som jag bara meddelar när jag spyr eller är trött men det är ju lite vad det går ut på nu...om man får säga så. Förändringarnas tid är inte smärtfri även om jag vill poängtera att jag större delen av tiden är väldigt, väldigt glad över det som växer i mig. Detta är det bästa som någonsin hänt. Jag ringer till Andreas och frågar om han är något gladare nu (efter tiidigare komplikationer på jobbet) och han svarar ”ja blev glad när jag tänkte på vår bebis”. Så är det, en värme sprids i kroppen på oss när vi tänker på det lilla livet men det lilla livet gör inte vårt, eller iaf mitt, liv enkelt just nu.

I morse var det skola IGEN. Hysteriskt schema denna kurs. Lägligt? Nej! Så här mycket har inte jag haft på 3,5år. Hela resan dit mådde jag jätteilla och det är så märkligt att jag alltid får tillbaka det där illamåendet när jag berättat för någon att det gått över. Jag har varit fri i ca en vecka och berättade lyckligt, så typiskt att det ska komma tillbaka då. Satte mig ytterst i föreläsningssalen för att kunna rymma utifallattom. Det gick men jag rymde därmeot från eftermiddagen, åkte vid lunch. Så trött, så matt och inte alls pepp på att gå till kåren för att värma maten där en miljon studenter äter olika maträtter vilket betyder en miljon dofter vilket i sin tur betyder en miljon anlednignar att spy för mig. Åkte hem och hämtade min fina hund som nu ligger och snarkar högt jämte mig i soffan.

Gnäll nummer två är svanskota/höftben/ryggslut eller var det nu gör ont. Mest svanskotan tror jag. Ännu än anledning att jag inte gillar heldagar i skolan. Jag får så ont i svanskotan. I slutet hänger jag över bordet så inte svanskotan sitter mot stolen. Ibland när jag går strålar det en smärta genom höftbenet men det är inte så ofta. Förut var det mest på högersida så jag relaterade det till mitt fall från pallen som var förut men det har börjat bli på båda sidor nu. När jag ligger i sängen gör det ont i nedre delen av ryggen/svanskotan och jag vaknar även på natten och känner detta. Vet inte om jag vaknar för att det gör ont eller vaknar ändå. Det är ingen galet brutal smärta men heller inte skönt. Värst är iaf svanskotan när jag suttit för länge. Om ni säger ngt om foglossning håller jag för öronen, bara så ni vet.

Idag går vi in i v.15 och jag tycker att veckorna går fort. Kanske kommer jag inte säga det där borta i juni så passa på och njut av att höra min postiva anda om att det går fort nu :)
Idag känns det som fredag eftersom jag otroligt nog varken har skola eller jobb imorgon. Jag och Scilla ska läsa kommentarer till socialtjänstlagen, det är knappt 300sidor kvar att läsa. Jag har kommit ifatt ganska bra i alla böcker tack vara att jag åkt tåg, mycket bra :)  Boken Nya sociallagarna är dock 700sidor lång och med ganska liten text så jag tycker sådär om att släpa den mellan väsby och etuna...tung är den!

De som vet om graviditeten säger att det syns, hört det från flera håll nu. Själv märker jag förstås att det händer saker med kroppen och har gjort det en tid, kläderna sitter inte som de gjorde förut :) Däremot skulle jag absolut kunna dölja det och bara se "lite tjock ut" men jag har inge behov av att se tjock ut....hellre misstänkt gravid ;)
Har en del byxor som är lågt skurna samt en del med resor vilket är bra, dessutom har jag fått låna ”belly-belt” av en snäll klasskompis. Känns inge kul att handla nya kläder redan nu och för tidigt att hoppa in i mammabyxorna jag lånat av svägerskan så perfekt när det finns andra lösningar. Måste till syster också för att se vad hon hade att låna ut till mig, samt tillbaka till svägerskan och se vad mer hon hade hemma som jag inte fick med förra gången. Jag är så lyckligt lottad :)

I fredags hände något konstigt. Så klart händer inte ”konstiga saker” vid bra tillfällen någongång...Jag och min grupp skulle redovisa inför halva klassen. Jag gillar inte att redovisa men kände mig otroligt lugn hela dagen och även när jag ställde mig framför klassen. Jag hade en sådan liten snutt att säga så det var ingen stor grej. När jag står där och de andra som är före mig pratar börjar det snurra och göra ont i huvudet och jag känner ett illamående krypa på. När det närmar sig min tur vill jag helst kasta mig över en papperskorg och kasta upp hela lunchen. Jag tar mig igenom mitt lilla stycke iaf och då är det dags för frågestund, dvs övriga klassen får ställa frågor på det vi sagt. Då börjar det svartna för mina ögon och mitt synfält krymper allt mer. Läraren hade ställt upp stolar bakom oss och tillslut blir jag tvungen att sätta mig ned. Efter en ganska lång stund gick det över.
Detta har hänt en gång tidigare för några veckor sedan. Då var jag ute och gick med vovven och från ingenstans kom det över mig precis som nu.
Kroppen är konstig!

Annars mår jag prima! Haft en skön helg utan stora barvader vilket behövdes. Längtar ihjäl mig till ultraljuds tiden, det gör både jag och Andreas. Jag älskar att ligga i sängen och prata med honom om framtiden och våra planer för att bebisanpassa lägenheten. Han är så fin mitt hjärta och kommer bli en fantastisk pappa! Hoppas han får inspiration att plita ned lite av sina tankar här i bloggen med. Jag vet att han har massa tankar och redan när bloggen startades gjordes en kategori för honom så man lätt kan klicka fram mina inlägg och hans. Det är kul för ens egen skull om inte annat och se hur man tänkte och kände, även om man bara delar med sig med några rader ibland.

Så går vi in i v 14 imorgon, tiden springer på. Jag hade bestämt att jag skulle ta det lugnare framförallt när det gäller jobb men jag är dålig på det. Det är svårt att inte jobba när man har världens gulligaste kollegor!  Har väl däremot blivit lite för lite läsa i böckerna men det där med förvaltningslag och sekretess, det kan ju jag redan utan och innan...........
Bilresan till Eskilstuna igår var hemsk. Frukosten ville vandra upp i princip hela resan men jag kom fram utan stop otroligt nog och när jag satte mig i föreläsningssalen mådde jag helt okej. Annars så har illamåendet i det stora hela givit med sig, iaf om man jämför med förut.

Jag blir varm i hela mitt hjärta över att alla blir så otroligt uppriktigt galet glada för vår skull. Det är inte bara ”grattis” och en kram utan totalglädje. Det är roligt att berätta när man får så härlig respons.  Tänk att man har så mycket fina människor runt sig!! Tänker inte bara på responsen om bebisen utan i allmänhet. Jag känner mig lyckligt lottad över att jag har så många fantastiska människor runt mig!