Tresamhet

”Doris, kan du inte klämma ut den där bebisen nu, jag vill inte vänta till augusti”.

”Det är nog inte så bra, den kommer ju inte klara sig då ;P”.

”Nej jag vet men jag vill träffa den nu, jag är redo nu, jag har aldrig kännt mig så här redo. Jag har förstått först nu hur redo jag är. Jag längtar”.

<3

För att få barn tidigare hade vi behövt bli gravida tidigare, förstås, men det hade inte jag velat och troligen inte Andreas heller.  Vi behövde vår sommar först. Vi får höra nu att vi ska passa på. Passa på att göra vadå? :) Det är väldigt svårt att passa på att leva loppan när man inte exakt vet vad man offrar och framförallt bara längtar till bebisen ska ta upp all ens tid. Det är ju först efteråt man blir medveten om vad man ”borde” ha gjort.
Det vi däremot passade på med var vår sommar. Vi hade verkligen den där ”sista, fria sommaren”. Bröllopet med stort B utmärkte förstås allt och jag pesonligen tyckte det var skönt att inte ha några barn då. All fokus låg på varandra. Det fanns inga andra att ta hänsyn till. Ganska skönt om man får uttrycka sig egoistiskt, och det tycker jag man får en sådan dag :) Sedan fortsatte sommaren i bröllopsanda. Många mysiga, varma dagar på landet med familj och vänner. Mysiga med vin o stoj men också sol och bad. Jag kunde förlora mig i böcker och låta näsan lapa sol i timmar utan att något störde mig. "Landet-gänget" åkte på en fantastiskt RIGA-resa!! Det kostade på för att vara så kort men väl värt det!!
När vardagen kom kunde jag jobba, handla en sushi påvägen hem och sen ta ett glas vittvin fast det var mitt i veckan.
Göteborgsresan <3 Vad underbart vi hade där. Bilanandet var supermys, lekte på lisseberg med minna o lenita, shoppade, åt gott och drack drinkar & vin. Det blev nog mycket vin hela sommaren, måndag, tidag, fredag, lördag och ibland dagarna därimellan. Jag passade verkligen på.  För om det var något jag visste så var det att detta var sista somamren. Jag var ganska övertygad om att vi skulle bli gravida innan nästa sommaren, dock inte lika säker på exakt när vi skulle sluta med pillerna eller att det skulle gå så otroligt fort när vi väl började försöka.

Jag (eller vi båda) fick en kort tvekan ganska kort innan vi blev gravida om vi ändå gjorde rätt. Det tog snurr i skallen. Som jag skrivit tidigare är det rätt svårt och stort att planera ett barn. Vi har väntat och fast vi är överrens om att det inte finns någon perfekt tid är det nog den vi väntat på. Eller något form av tecken som talade om för oss att det är dags nu. Något tecken utifrån fick vi aldrig men däremot innifrån. Vi har väntat länge men vi har också gjort en massa roliga saker som fått oss att växa tillsammans. Vi har gjort dumma saker och vi har gjort bra saker men allt vi har gjort och upplevt har behövts. Det hade säkert gått kanon om vi skaffat barn för fem år sedan med men vem vet om jag utbildad mig då? Jo det hade jag nog men det hade varit knepigare. Ett större pusslande i ekonomin och betydligt tyngre.

Vi passar nog inte på så mycket nu men vi har ju passat på i 10år.