Trillade.
Vi har fortfarande tavlor vi inte fått upp hemma + bröllopsfoton. Vi betalade inte dyra pengar för en fotograf för att ha fotona i en låda ;) Så planen är att rama in och hitta bra ställen att sätta upp på utan att väggarna känns röriga.
Klättrade upp på en hög pall igår för att hålla upp en av tavlorna. När jag klättrar upp tänker jag "hmm, jag kanske inte borde klättra runt på saker nu", men nästa tanke var (ursäkta ordet men det är min uppfattning som jag skulle känna om mig själv) "en sån tönt som plötsligt inte kan göra någonting för att hon blivit gravid". Så jag står där uppe och inser att den ena tavlan är för stor för att sitta ovanför dörrhållet men den andra passade bra. Sen vänder jag mig lite om och plötsligt står jag inte längre på pallen. Jag ligger på golvet. Pallen är klyvd på mitten(!) En av pinnarna under hade gått av vilket antagligen gjorde tyngden för stor.
Första tanken "min bebis!!!!". Jag hade inte fallit på magen. Höger armbåge tog hela min tygnd och sedan höften på högersida. Inget mot magen. Jag börjar gråta i panik och lägger händerna runt magen som om det är den som har ont och i huvudet tänker jag bara bebis, bebis. bebis. Hade aldrig trott att jag skulle regaera på detta sätt.
Jag som säger att det "bara" är ett foster nu, får man missfall är det menat så...men det är skillnad om naturen tar ifrån mig barnet än om jag är orsaken till det, även om jag förstås inte trillade med flit.
Jag var chockad långt efteråt och jag har ingen som helst aning om var min reaktion kom ifrån. Låg i badet sen och bara grät. Av rädsla och lättnad över att jag inte hamnade på magen iaf. Nu vill jag bra att den där ks-tiden ska vara någon gång så jag får höra hjärtljuden men det är evigheters evighet tills dess :(
Må gott!
Läste runt lite på nätet. Vissa menade påa tt man ska ringa samma dag som det händer och andra först om det gjorde ont eller kom blod. Jag känner mig lugn på den punkten, det var mest skrämmade just när det händer.
Det finns någa som läser är gumman, vill du att jag tar bort din kommentar?
Jag slog i magen när jag väntade K och fick (som du precis beskrev) världens panik. Så jag ringde en vän som lugnt förklarade för mig att jag skulle tänka mig bebisen som en fisk (passar kanske din expertis ;D) i en påse vatten, bara för att man skakar om den lite så brukar den ju inte ta så stor skada. Lugnade iaf mig =)
Hoppas att du inte fick så rackarns ont! för ont brukar man ju få oavsett vad som ligger i magen om man ramkar från en pall kram
Jag har nog lite fööör goda kunskaper om firrar för jag vet att det inte alls är bra om påsen skakas ;P Men jag har iof tappat en påse så den gjorde kullerbyttor (påsen alltså, inte fisken) men fisken klarade sig. Iaf levde den när kunden lämnade butiken....lyckligt ovetande....(jag brukar vara mer seriös)
Men jag förstår din poäng, det är säkert ingen fara. Det var minutrarna, halvtimmen, timmarna....efter som panik fanns där, sen kommer de rationella tankarna tillbaka. Som tur är. Inge mer klättrande på träpallar för min del iaf!
Ps: ÖM och blåslagen men det kunde ju va så mycket VÄRRE!!
Skönt att höra =)
Förresten, har du ul på ks får du ju allt titta in och visa mig bilderna ;)
