Tresamhet

Jag missade det fina vädret i helgen. I alla fall till stor del. Fick titta på solen genom jobbfönstret. Rätt jobb i alla fall eftersom solen når in till butiken vilket den knappt gör till Grimman. Har fått låna ett foglossningsbälte av min ”svägerska” Maria vilket verkligen gör skillnad när jag jobbar. Vet faktiskt inte om jag hade kunnat fortsätta i butiken utan det. Jag tror inte det, inte i nuläget. Hoppas ju fortfarande att det ska gå över eller iaf mattas av...
I skolan och på andra jobbet kan jag däremot inte använda bältet, trivs inte alls med att ha det när jag sitter men problemet har varit allra störst i butiken så det är kanon att ha det där iaf. På Grimman kan jag variera position på ett annat sätt så det har funkat helt okej där hittills. Skolan ska gå bara, jag ska klara den här terminen oavsett vad!!!

Hade ångest över denna måndag eftersom jag behövde göra klart gruppuppgiften och kände stressen krypa i kroppen. Uppgiften i säg kändes inte svår men jag har svårt att koncentrera mig när jag har kort om tid och när en hel massa annat konkurrerar om platsen i huvudet och tiden på dagarna.
Ägnat en del tid i helgen åt att läsa i boken, framförallt till och från jobbet, men hade ingen aning om hur pass mycket mina orangemarkeringar i boken egentligen skulle hjälpa mig. När jag kom hem från jobbet igår (hämtad av prinsen) satte jag mig i sovrummet med hörselkopor på och försökte göra så mycket som möjligt av uppgiften. Älsklingen dammsög och fixade vilket också gjorde att min kropp fick lite ro till pluggandet eftersom det är en av sakerna som blivit lidande den senaste tiden.

Det visade sig att jag är mycket duktigare och klokare än vad jag trodde :D Mina markeringar gjorde att uppgiften gick otroligt lätt att skriva ned även fast jag tyckte att jag inte alls kunde boken. I morse gjorde jag klart det sista, klar innan elva :D

Så plötsligt väntade en underbar måndag med härligt väder och tid att använda som jag vill. Det har blivit ett långt bad (nåja, långt för att vara mig...) och en kort promenad. Trodde i min enfald att jag kunde gå utan bältet idag eftersom det kändes så bra hemma. Hann inte gå så långt innan det började göra lite ont så jag vände hemmåt snabbare än jag önskat, vågade inte chansa på att förvärra ngt eftersom två dagar i Etuna väntar. Det var iaf underbart ute!!
Fått en hel massa gjort idag också. Haft en ”to-do-list” i huvudet som gjort mig trött en längre tid, nu har jag kunnat bockat av en hel del av dem punkterna utan att det känns som jag stressat. Skönt!

Jag har  annars haft stress i kroppen sedan en tid tillbaka och inte riktigt kunnat sätta fingret på vad som störde. Egentligen är det väl hela kittet. Allt som snurrar nu med stambyte, skola och bebis mm. Då blir jag lätt apatisk istället för att i tur och ordning göra det jag kan göra och ignorera det jag inte kan påverka. Det är som att alla rationella förmågor flyger bort när stressen kryper på.

Jag har oroat mig lite över stressen och vad den gör med mig och hur mkt bebis påverkas. Bara Andreas frågade om jag ville följa med upp till NN kände jag paniken växa och hjärtat slå. Inte för att jag inte ville dit, absolut inte, jag vet inte vad det var. Jag blir sådär ibland när jag är stressad inombords. Sen har ju även nästan varenda minut varit planerad den senaste tiden och det är aldrig bra. Trodde denna vecka skulle bli superlugn fram tills i torsdag då vi fick en ny gruppuppgift med kort tidsram. Jag hade ju redan bokat upp mig på jobb fredag, lördag och söndag. Jag lyssnade iaf på kroppens signaler och stannade hemma lördagkväll.
Efter onsdag är det lugnt på riktigt på skolfronten några dagar och på torsdag har vi också vårt ultraljud. Spännande, läskigt och roligt.